Nu har jag gått på alla GBP relaterade möten som varit och sitter just nu och bara väntar på brevet som berättar om jag är godkänd eller inte! 

Mitt sista möte var hos en helt underbar doktor på Sahlgrenska, som vanligt kommer jag inte ihåg vad läkaren hette. En helt underbar man i alla fall som ställde frågor på ett schysst sätt, rakt och ärligt men med en förståelse. Detta var uppfriskande, tyvärr stöter man ofta på, som tjock, läkare som tiltar sitt huvud på sne och frågor om man verkligen har försökt gått ner i vikt. Och även om man svarar ärligt och förklarar så ser man på hela människan att dom inte tror på berättelsen.  Om man hade försökt hade man väl tillslut blivit smal? Förståelsen för att kampen är hård finns inte. Ät mindre och rör på dig, lyser hela deras ansikte.. 

Men denna man ställde frågorna, lyssnade på svaret och nickade. Nickade var tyst, skrev lite och frågade sedan relevanta följdfrågor. Inte en sekund av att inte tro på min historia, inte en sekund av dömande, inte en sekund av tvivel på att jag faktiskt kämpat som en idiot! 

Alla läkare eller sköterskor jag mött på Sahlgrenska har varit väldigt vänliga och kompetenta, men denna läkare var speciell. Han satte sig in i mitt problem, hade innan jag kommit kollat upp vem jag var och min historia (utifrån min remiss givetvis) och tog emot mig som en människa, inte om bara ett namn på en damskärm som han behövde bli av med för att hinna ta hand om nästa namn på skärmen.. 

Vad vill jag egentligen ha sagt? Jo, stor eloge till Sahlgrenska sjukhuset och dom människor som jobbar på obesitas avdelningen! Tack för att ni bryr er och förstår! Tack för att ni tror på det vi som patienter berättar och tack för ert stöd! 

Nu håller vi tummar och tår för att jag godkänd! ❤