Måste man i dagens samhälle bli en kall egoist för att inte bli utnyttjad? Måste man tänka det värsta om senariot och alltid utgå ifrån exakt vad man själv vill? 

 

Jag har under mina nio år som arbetare aldrig upplevt att jag varit tvungen att skydda mig emot min chef eller mot det företag som anställt mig. Kanske har jag haft tur? Kanske är jag en av de få som lyckats hamna på bra arbetsplatser? Jag vet inte. Visst har det väl funnits saker man hade velat ändra på men jag har alltid känt mig uppskattad och haft en känsla av att det man ger det får man. Att ställa upp när kollegor velat vara ledig och ta deras pass eller ibland byta pass har aldrig varit några problem. Oftast har det gått och lösa och de dagar de inte har gått att lösa har man hittat en lösning ihop, allt för att man visste att nästa gång är det jag som vill vara ledig och då kommer dom anstänga sig lika hårt för min skull. 

 

Jag har alltid kommit överens med mina chefer och känt att om det fanns något problem så kunde jag vara ärlig och berätta det. Kanske har jag varit naiv, kanske har jag haft tur.. Vad tusan vet jag.. 

 

Det enda jag vet är att där jag är nu är det annorlunda, och här gäller det att ta hand om sig själv först och att passa sin rygg noga, extremt sorgligt men sant. 

 

Jag har aldrig upplevt mig själv som egoist, men nu är det dags att börja tänka på mig! Att inte ställa upp och förstöra mina egna planer, att ta ställning och lämna. 

 

De må låta klyschigt men livet är för kort för att inte njuta av det!